Endeavor

Igår drog ett hemskt snöäckelväder in över Norrköping. Från våra stora fönster i vardagsrummet såg jag enorma flingor kasta sig mot marken. Jag var så avundsjuk på Jonas som skulle kunna stanna inne hela dagen eftersom han har hemtenta. Själv tog jag faktiskt spårvagnen till jobbet för att slippa undan ovädret.
Idag är jag däremot ledig och tänker infria gårdagens önskan om att inte sätta foten utanför dörren. Så lite det går i alla fall. Antagligen kommer jag behöva gå och handla lite småsexiga saker som mjölk och potatis. Snön vräker visserligen inte ner idag men det blåser vansinnigt mycket.

Vi klev upp ganska tidigt och åt en lång frukost sen satte Jonas igång med hemtentan. Jag hade tänkt läsa mitt nya nummer av Elle men efter en stund erbjöd han mig datorn och i brist på karaktär tog jag den och hamnade här istället. Lyssnar på Mamas and Papas och plöjer genom bloggosfären. Idag lite mer seriöst än det vanliga slentriansurfandet. Mer textbloggar än bildbloggar. Göttar mig i långa bra texter om genus. Myspys.

Min vän Karin länkade en artikel om hur kvinnor som visar känslor ofta avfärdas, ”lugna ner dig” ”det var ju bara ett skämt, slappna av” ”du är ju galen” osv. Läs den här. Önskar någon visat mig den artikeln när jag var typ 17 år. Blir helt jävla galen när jag tänker tillbaka på hur mina känslouttryck för orättvisa avfärdats som att ”jag inte är riktigt frisk/normal/som jag ska.”. Så långt att jag och vissa andra till och med började tro att det var sant. Men nu var det inte det vi skulle prata om.

Om en kvart tänkte jag börja städa lite här hemma. Sen jag kom tillbaka från Karlskrona bryr jag mig tydligen väldigt mycket om att det ska vara fint här hemma. Uttryck för något annat? Ingen aning. Börjar känna lite stress över att åka ner över påsk. Det är så många man vill träffa och varannan dag händer något i Sbg respektive Kna. Blir ett himla flängande i vanlig ordning, men jag ska nog planera och effektivisera även denna lilla högtid! Är ju rätt bra på det.

Städa var det ja. Tio minuter kvar. Man kanske bara skulle åka till Paris istället.

DSC_0478

Internationella kvinnodagen.

Idag har varit en jobbig dag på Facebook. Men alla får såklart tycka precis vad de själva vill. Kanske kan det ibland vara nyttigt att tänka i ett större perspektiv. Folks ignorans skrämmer mig precis lika mycket idag som andra dagar. Men å andra sidan är Facebook inte ett forum för djupa och intelligenta samtal. Eftersom jag i vanlig ordning mest blir trött och vill be alla fara åt helvete samlar jag här istället lite bra texter som andra duktiga kvinnor skrivit, som inlägg i debatten.

En sak bara. Att skriva att ens pojkvän i protest mot kvinnodagen tvingar en att städa hela lägenheten är bara korkat. Och det är inte kul bara för att det är menat som ett skämt. Det är bara korkat. Tack.

En helt vanlig dag – Nina Åkestam

Så varför firar vi internationella kvinnodagen egentligen – Lady Dahmer

Glad 8 mars – Niotillfem

Så slipper du våldta – UnderbaraClara (via HGrensman)

Här är dagens bästa spellista, fredag och allt!
guuurrrl powah

 

Det där med tid och energi

Det klagas mycket på Facebook. Men det sprids också mycket positivt på Facebook. Men inte alla klarar av att läsa vad andra har att dela med sig av, positivt som negativt. Antingen klagas det för mycket eller så är allt så in i helvete för bra. Jag pratar alltså om personer som klagar/bryr sig om vad ANDRA (deras vänner) skriver på Facebook. Jag förstår inte. För det första kan vi ju börja med att konstatera att det inte är några 14-17-åringar som bryr sig, lägger upp provocerande statusar eller bilder på hundvalpar. Nej. Det är VUXNA. Som ni vet sen innan har jag lite svårt för vuxna människor på internet över huvud taget. Och då menar jag inte coola människor som vet vad dom sysslar med och har varit med i svängen sen 93. Jag  menar typ alla andra. Det är vuxna som sitter och klagar på att andra klagar, eller klagar på att andra redan sprungit milen och bakat bröd innan hämtning på dagis. Ärlig talat tror jag inte att alla klarar av att filtrera all info som kastas mot en på framför allt Facebook. 25 och neråt har liksom vuxit upp med det där. Lärt sig filtrera tidigt. Förstår liksom. Lägger varken energi eller tid på att bry sig om vad andra sysslar med. Så ofta.

För ärligt talat. Jag är inte supermycket bättre. Jag kan bli upprörd och irriterad över vad andra skriver. Det är ju inte som att alla mina Facebookvänners vardag intresserar mig. Det jag gör då är markera ”bara viktiga uppdateringar” eller så slutar jag prenumerera. Facebook är ju så fiffigt att man kan välja vad man vill se. Istället för att se och bli upprörd. Det är många jag avföljt, men ändå känner att jag vill ha koll på då och då, snoka på eller bara vara vän med för att jag faktiskt gillar människan. Man behöver ju inte plocka bort varandra som vänner (det gör man ju bara om människan är helt dum i huvudet) bara för att man lever olika liv eller har olika intressen.

Nu är det ju så att där jag befinner mig i livet just nu är jag väldigt lycklig. Ekonomiskt stabil, världens bästa jobb, trevlig lägenhet och superfin sambo. Jag har inte många bekymmer. Jag förstår såklart att andra kan tänkas ha mer anledning att bli upprörda och sura och avundsjuka och allt vad det är. Stressade. Samtidigt skulle jag väldigt gärna åka på en solsemester. Ligga på en strand och plöja böcker under en palm. Det kan jag inte göra. Men det är det många av mina FB-vänner som gör. Men herregud inte sitter jag och klagar för det. Det är väl roligt att andra fått ihop allt i livet och kunnat åka iväg till sol och bad. Livet handlar om prioriteringar och nu kan jag inte prioritera en solsemester.

Vet inte riktigt varför jag tar upp detta. Vill inte att någon ska känna sig träffad eller börja oroa sig för vad man egentligen skrivit på Facebook i veckan. Det är luuugnt herregud. Det har bara under en kort tid blivit mycket klagan lite överallt. Bloggar, Facebook, DN, ja allt jag läser. Det där att man inte får ha rutin på sin träning. Inte får hinna baka och mysa med familjen. Inte får göra ingenting. Inte mysa ner sig i soffan. Inte ha handlat klart typ alla julklappar. Inte någonting. Om man har gjort något av ovanstående så verkar det som att man inte ska få skriva det i sin alldeles egna öppna kanal. För att andra kan se. Som inte har varit i närheten av ett gym på 12 månader, köper pulversås, jobbar ihjäl sig, däckar på soffan, inte fattat att det snart är jul. Och så vidare. Jag vet att ni känner igen vad jag skriver. Ni har också Facebook. Och alla har vi valt att vara där. Världens största sandlåda för egoism. Typ det bästa som hänt många av oss. Chilla då. Baka en jävla kaka istället för att slösurfa framför datorn. GÅ OCH LÄGG DIG när allt är klart om du är trött. Pussa och krama familj och vänner när du träffar dem. Kasta ut datorn. Ahhhh herregud. Vi har alla olika liv och prioriteringar. När ska det gå upp för folk?

OBS! Jag vet att jag kastar sten i min kuvös här haha.

Mulberry Alexa, världens bästa väska

När jag köpte min Mulberry Alexa förra året var det bland annat för att jag kände
att det är en klassisk och snygg väska som verkligen passar mig och min stil.
Jag skulle kunna ha den hela livet.

Ser nu att Frida Fahrman hänger sin på barnvagnen,
ännu ett bevis på att det är världens bästa väska.
Funkar ALLTID.

Foto: Frida Fahrman

Denna eviga längtan efter nya saker

Jag får aldrig nog. Ser nya saker jag vill ha hela tiden. I 13 veckor har jag gått
och varit sugen på en champagnehink att ha blommor i, precis som Simplicity.
Vi har ju enorma fönster man kan sitta i, perfekt att fylla med stora blommor och krukor.
Så i september kommer jag slå till, när den åter finns i lager hos BlackBalloon.

Bilder från: http://blogg.addsimplicity.se/

Tomheten och känslorna för en främling man tror man vet nästan allt om.

Jag vet att detta verkligen är något jag inte har med att göra.
Men nu är det det så att jag läst Sandras blogg var dag
sedan hon och Ludvig blev ihop. Jag har inga bra ord eller så.
Men jag vill bara tillägna Sandra ett inlägg. Jag vågar knappt försöka
förstå hur hon har det och känner sig. Är det inte märkligt
hur man kan bry sig så mycket om en människa man aldrig
träffat eller ens pratat med? Finaste Sandra som alltid ställer
upp för alla främlingar som lägger sina kärleksproblem i hennes knä.
Jag bara hoppas att hon är omgiven av snälla vänner som tar hand om
henne och lagar hennes hjärta så som hon alltid hjälpt bloggläsares
krossade och osäkra hjärtan.
Och så hoppas jag att Ludvig får vara ifred och slipper tusentals
vansinniga bloggläsare.
Detta är bara så förbannat sorgligt.


Foto: Sandra Beijer, niotillfem

Kvällen kom, igen

– Jag blir som bloggarna jag läser.
– Jag är rädd för riktigt snygga tjejer.
– Jag undrar vad mormor och hennes vänner åt
när de var unga. För de var alltid smala.

Nu finns jag på Pinterest!
Har inte hunnit pinna så mycket ännu men älskar det redan.
Det känns bra att kunna spara bilder och
ha koll var de kommer ifrån.

Efter jobbet bakade jag energibars
med valnötter, aprikos, russin,
choklad, kokos, kanel, kardemumma och sånt.
Jag är inte bäst på att ha mat med mig
till jobbet varje dag och vissa av er vet ju
hur härligt lättpåverkad jag är av blodsockret.

Har inget att säga.
Vi tittar på Lissy Elles bilder istället.

Filippa K, Mercedes-Benz Fashion Week Autumn/Winter 2012

Igår körde vi alltså upp till Stockholm för att gå på Filippa K-visningen
under Mercedes-Benz Fashion Week.
Det började med champagne-mingel på Lydmar och sen gick vi upp till
Moderna Museet på Skeppsholmen. Snygga människor vart ögat än såg.

Innan visningen började hann jag upptäcka att Sofi Fahrman inte satt mer
än fyra meter bort. Blev starstrukk. Får man vara så snygg frågar jag mig.
Detta är den enda vettiga bilden, vill ni se kollektionen så rekommenderar jag Stureplan.se
Hittade några plagg som jag blev riktigt nyfiken på, bland annat en väldigt
fin kappa som såg ut att vara i fiskbensmönster. Ska kolla närmare när
vi åker på inköp om någon vecka.

Efter visningen kilade vi in ”backstage” för att kika på modellerna.

Jag är kär i allihop!

När visningen var klar tog vi taxi till B.A.R för att äta middag tillsammans med andra
butiksägare och anställda i landet.
Kalasfin torskrygg med potatisstomp, fänkål och inlagd gurka. Det var gott med
enkla smaker.

Till efterrätt fick vi Créme Brûléen of doom. Den kanske inte ser så stor ut på bilden men
jag skulle tippa att skålen var som en Höganässkål ungefär. Bara jag åt upp allt.

Vid elva körde vi tillbaka till Norrköping fulla av inspiration inför
hösten, det är nästan att man vill ha höst direkt!
Det hela var en fantastisk upplevelse, jag var så galet glad
när jag kom hem och har sovit som en stock men lovar att
jag haft ett stort leende på läpparna hela natten.
Loove my life right now! 

 

Månadens näst sista dag

Uppe tidigt idag och solen skiner in i lägenheten.
Det ser ut att bli en fin dag.
Som sagt är jag ledig.
Ska ta mig an ett enormt berg av disk
och sen börja göra mig i ordning inför kvällen.
Min chef och jag åker upp till Stockholm nu på
eftermiddagen sen väntar mingel och Filippa K-visning.

Jag är sjukt pepp men ändå ungefär lika nojig som
jag var inför till exempel halkan. Eller egentligen
vad som helst som jag aldrig varit med om förr.
Tror att fler känner som jag inför modeveckor bara
att de flesta har vett att inte blogga om det och istället verka
ascoola och världsvana.

Nåja, får väl börja med den härliga disken nu…
Verklighet och glamour på samma dag, vilken grej!